Behandling

Om läkaren misstänker att man har äggstockscancer opereras man nästan alltid. Det krävs ettt vävnadsprov från äggstocken för att läkaren säkert ska kunna säga om det är äggstockscancer.

Eftersom det finns många olika former av äggstockscancer skiljer sig också behandlingen mellan personer med sjukdomen. Det som först och främst brukar göras är att den sjuka äggstocken tas bort. Beroende på om cancern bara finns på ena äggstocken eller om den har spridit sig bestäms om mer måste opereras bort, och hur mycket. All vävnad som tas bort under operationen undersöks med mikroskop för att läkaren ska få en så bra uppfattning som möjligt om cancern och utbredningen.

Operation

Operationen innebär ett snitt på magen, vanligtvis nedanför naveln. Man är sövd under operationen. Om läkaren redan vid operationen upptäcker att cancern börjat sprida sig i buken opererar hon eller han bort all tumör som är synlig. Det kan innebära att det blir en stor operation. Äggstockarna, äggledare, livmoder, en del av bukhinnan och närliggande lymfkörtlar kan behöva opereras bort.

Ibland kan även en del av tarmen behöva tas bort. När man opereras i tarmen kan det leda till att man får stomi, det vill säga att tarmen tas ut genom en liten öppning snett nedanför naveln och man får en så kallad påse på magen.

Om man redan har passerat klimakteriet opereras nästan alltid hela äggstocken med äggledaren bort, även om tumören bedöms vara godartad.

Godartade äggstockstumörer sprider sig inte i kroppen, och därför räcker det ofta med ett mindre ingrepp där endast själva tumören eller ena äggstocken tas bort. Ofta görs detta genom laparoskopi, så kallad titthålskirurgi. Det brukar inte behövas någon efterföljande behandling eller kontroller. Om man vill bli gravid går det bra även om man bara har en äggstock.

En borderlinetumör som varken är en godartad tumör eller cancertumör utan något mitt emellan, sprider sig oftast inte i kroppen och prognosen är god. Men om man har kommit i klimakteriet brukar man få genomgå en liknande operation som vid äggstockscancer det vill säga äggstockarna, äggledare, livmoder och en del av bukhinnan opereras bort.

Om man vill ha kvar möjligheten att bli gravid diskuteras behandlingen med läkare och det kanske kan göras ett ingrepp där endast själva tumören eller ena äggstocken tas bort. Risken för återfall ökar något om man har kvar äggstocksvävnad men det kan kompenseras genom att man går på regelbundna kontroller.

Efter en operation av borderlinetumör görs en noggrann värdering av hur stor risk det är att sjukdomen kommer tillbaka. Vissa kan bli kallade till regelbundna kontroller efteråt men oftast anses man som färdigbehandlad och blir inte kallad till kontroll.

Efter operationen

Efter operationen får man stanna kvar på sjukhuset några dagar, tills kroppen har återhämtat sig. Ofta är man mycket trött efteråt. Det finns hjälp och behandling att få om man har ont.

Ibland opereras man i förebyggande syfte

Om man har ärftliga anlag för äggstockscancer och läkare bedömer att man har stor risk att utveckla sjukdomen, föreslås ibland att äggstockarna opereras bort utan att någon tumör har upptäckts. Man får själv ta beslutet om en sådan förebyggande operation, och man ska få tänka igenom saken ordentligt. Det kan göra att man måste planera sådant som man kanske inte tänkt så noga kring, som att skaffa barn. Man kan få vänta med operationen tills efter man har fött det antal barn man planerar.

Att få äggstockarna bortopererade skyddar inte helt mot cancer, eftersom cancertumörer kan uppkomma i andra delar av bukhinnan. Men det är ovanligt, och risken är mycket liten jämfört med före en operation.

Behandling med cytostatika

Ibland räcker det med operation som behandling, men ofta behövs också andra metoder. Det vanligaste är att man behandlas med medicin som bromsar cellens delning, cytostatika. Vanligtvis används en kombination av cytostatika. Exakt vilka olika sorter som används beror på vilka celler cancertumören består av och hur resten av kroppen orkar med behandling.

Ibland kan en andra operation behövas innan cytostatikabehandling påbörjas, till exempel om det är svårt för läkaren att avgöra hur mycket cancertumören har spridit sig, eller när hela tumören inte kunnat opereras bort. Ibland kan man istället få cytostatikabehandling först, och sedan en ny operation där resten av cancertumören tas bort. En cancertumör som från början inte är möjlig att operera bort kan genom behandling med cytostatika skrumpna så att operation blir möjlig. Vilken behandling man föreslås beror alltid på situationen och på hur läkaren bedömer cancertumören.

Om sjukdomen spridit sig, eller om man får återfall, får man också ofta cytostatika.

Minskade biverkningar av cytostatika

Tidigare var det vanligt att man blev illamående och kräktes i samband med cytostatikabehandling. Men numera finns bra motmedel, så det är sällan man får sådana problem.

Vid behandling med cytostatika kan de vita blodkropparna minska i antal, vilket gör att man kan bli mycket trött och känslig för infektioner. Man kan också tappa håret av vissa cytostatika. I så fall kan man få en peruk utskriven under behandlingsperioden. När behandlingen är avslutad kommer håret att växa ut igen.

Vissa cytostatika kan hos en del personer ge domningar och stickningar i händer och fötter. Om besvären blir stora kan ibland mängden cytostatika behöva minskas.

Hormonbehandling med höga doser av progesteron, gulkroppshormon, kan också fungera bra vid tumörer i äggstockarna och eventuella metastaser. Man får oftast hormonbehandlingen som tabletter eller ibland som sprutor.

Om man har någon annan allvarlig sjukdom kan det vara olämpligt med både operation och cytostatikabehandling. Då kan hormonbehandling användas som enda behandling.

Kontrollbesök efter behandlingen

Efter avslutad behandling för äggstockscancer får man gå på kontroller enligt ett schema som kan se olika ut beroende på var i landet man bor. Det vanligaste är att man får gå tre eller fyra gånger per år under de två första åren, och därefter glesnar antalet besök. Man brukar fortsätta att gå på kontroller under åtminstone fem år.

Kontrollerna är till för att upptäcka om sjukdomen skulle komma tillbaka samt för att se hur man mår och om man fått några biverkningar av behandlingen. Vid kontrollerna får man göra en gynekologisk undersökning, blodprover tas och ibland kan det behövas en lungröntgen eller datortomografi.

Risken för återfall är störst i början

De första åren efter behandlingen går man på flest kontrollbesök eftersom risken för att sjukdomen ska komma tillbaka är störst då.

Om cancern skulle komma tillbaka beror behandlingen återigen på vilken sorts tumör det är, var i kroppen den är, om den har spridit sig, och hur man mår i övrigt. Mot en del nya cancertumörer hjälper cytostatikabehandling mycket bra. Ju längre tid som har gått mellan att man blir opererad och cancern kommer tillbaka, desto bättre verkan har samma cytostatikabehandling som användes första gången. Utbredd äggstockscancer behandlas ibland också med hormoner.

Det är inte alltid cancern försvinner helt av medicineringen. Men även om man inte blir helt botad kan man idag leva länge med cancer. Cancertumörer kan hållas under kontroll, och cytostatika eller hormonbehandling kan lindra symtom under lång tid. Många kan leva med cancer och ha god livskvalitet.

 

Hur påverkas livet av äggstockscancer?

Olika för alla

Äggstockscancer och behandlingen av sjukdomen kan innebära stora förändringar i livet. Vilka de blir beror på vilken behandling cancertumören kräver, men också på hur man mår i övrigt och om man har andra sjukdomar.

För kvinnor som ännu inte kommit i klimakteriet innebär förlusten av äggstockarna stora hormonella förändringar, som gör att kroppen kommer snabbt in i klimakteriet. Om man får svåra klimakteriebesvär, till exempel svettningar och värmevallningar, kan man få östrogen som lindrar besvären.

För en del yngre kvinnor innebär förlusten av äggstockarna och kanske livmodern, och vetskapen att de inte kan föda barn, en stor sorg. Man har rätt att få prata med en kurator eller psykolog om sin sorg eller oro. Det finns också särskilda stödföreningar för kvinnor med gynekologisk cancer.

Trots att det ofta kan kännas tungt och att mycket kan bli annorlunda, kan många återfå en god livskvalitet efter behandlad äggstockscancer.

Bra att diskutera sexuella problem

Behandling av äggstockscancer kan leda till sexuella problem. Orsakerna kan vara både kroppsliga och psykologiska. Ett vanligt problem är att man känner sveda och blir torr i slidan. Besvären brukar bli mycket mindre om man får behandling med östrogen, i form av kräm eller slidpiller. Att använda östrogen på det här sättet har ingen påverkan på cancern.

Man ska inte tveka att ta upp och diskutera sexuella problem med sin läkare.

Källa: 1177 Vårdguiden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s